Här är alla bidrag, nominerade och stipendiaterna
I bokstavsordning med juryns motivering. För mer information läs mer på Mynewsdesk eller ladda ner katalogen för UNG SVENSK FORM 2016
IKEA-stipendiater
– Love Hultén, R-KAID-R
– Maria Seipel, Approaching (the) Book as Matter
Stiftelsen för Garverinäringens Främjande, stipendiater
– Jens Peterson Berger, Olov Ylinenpää, Ajna
– Naemi Gustavsson, Out Of Function
– Sarah Hurtigkarl, Dining Shore
Adisa Copra, Joel Andersson – Köksknivar ”Den lilla svarta” /Little black dress
Kompromisslöst och prestigelöst, men råfunktionellt – ett knivskarpt redskap med extra plus i kanten för de snygga plywoodfodralen.
Annika Lunneskog – Mistopia
God hantverkskunskap, materialkännedom och volymtänkande. I ett ogenomträngligt, tungt material har Annika Lunneskog sökt motsatsen: det skulpturala, lätta och transparenta.
Pedagogiskt undervisningsmaterial i gammal hederlig folkbildartradition. Det fungerar både för köttälskare och kötthatare, men med en vänlighet som är bedräglig.
Catrin Sundberg och Kristel Almquist – Gelifoam
En fantasieggande materialberättelse från den lösgodisätande nationens restlager. Gelifoam öppnar för möjligheter och frågor som vi inte ställt oss förut. Hur bör en vägg smaka, till exempel?
En olydig kaffemaskin som man inte kan låta bli att älska. Det är dags igen för det figurativa – och för en renässans för industridesignen, där tekniken annars göms i plast eller rostfritt.
Daniel Svahn – Castor
En blinkning till Fronts Design by Animals-koncept men också till vrilslöjd, med kulturen som betraktare snarare än vice versa. Daniel Svahns skålar har en djurisk dragningskraft som bävern, designerns bästa vän, varit med och skapat.
DarlieLau – Carousel Stool
Experimentell high tech på tivoli – en barnlek för användaren, med ett avancerat tankearbete bakom som bäddar för storskalig produktion.
Digital teknik möter naturmaterial i ett spännande experiment. Här har näver, det enda faneret med återväxt, förvandlats till naturens egen sträckmetall. Vi ser fram emot en fortsättning på projektet.
Pettson & Findus-generationen går loss på nyfunk och ger oss en sönderfestad Downton Abbey-byrå, tekniskt avancerad men med ett opretentiöst yttre. Om robotframtiden blir så här vänlig har vi inget att oroa oss över.
Hur kan en tröja åldras med värdighet, även om den inte gjorts för det? Josefin Tingvall visar mångfalden i en begränsad materialtillgång. Hon ger inblick i en framtid bortom det ändliga materialets ekonomi genom att visualisera den verkligt cirkulära ekonomin.
Ett narcissistiskt självporträtt av selfie-generationen. Ät pizza, titta på teve, stickade kjolen och gosedjuret får också vara med. Det här är ett mode som inte handlar om hantverk utan om en självklar, estetisk värld som kräver synlighet.
Från den gamla stuckaturtraditionen med stiliserade naturmotiv vänds blicken mot nedersta hyllan i kylskåpet. Denna blomkål är ett frågetecken, en bortglömd inredningsdetalj som pressar sig ut ur hörnen i modernismens vita kub och skapar en perspektivförskjutning i vardagen.
Radikalt kunskapsprojekt som synliggör vår relation till tingen och visar på den levda erfarenheten som metod, där vardagslivets nödvändigheter ställs mot estetik. Resultatet är en sorts Cajsa Warg-design: medveten på ett nytt sätt och i en annan skala, liten och nomadisk.
Allmogemåleri, kuriosakabinett och Jules Vernes maskiner – magiska speldosor med flerahistoriska skikt. De övertygar oss om ornamentets storstilade återkomst.
* IKEA-stipendiat*
Bokbindarkonst på nytt. Boken sätts i perspektiv som objekt, ställer till oreda i bokhyllan och erbjuder dessutom en taktil upplevelse.
Jägarplagg med oväntade materialmöten och associationer till en rörig samtid, där människor både jagar och jagas.
Strukturtapet 2.0, med en trompe l’oeil-effekt som förändras i förhållande till hur vi rör oss i rummet. Väggar brukar betraktas som begränsningar, men här visar det sig vara precis tvärtom.
Väl genomfört med skulpturala, material redovisande bruksföremål som för tankarna till Donald Judd och Memphis-gruppen. Möblerna fungerar utmärkt som solitärer, men också som kollektion.
Konsten att göra en gråsten till nysurrealism – det här är vad Marcel Duchamp hade kunnat göra av en sked. De här besticken skulle vi gärna äta rysk kaviar, eller kebabsallad, med.
Kabinettet som försetts med dubbelnatur och olydig konstruktion. Ett skåp som charmar med sin underfundighet, i sin lutande relation till rummet.